Nu har jag bestämt mig, jag ska inte skriva ett ord eller någonting till honom. Leave him be.

Sandra är här, tack för det gumman, du är en ängel. <3

Sitter och funderar på hur fan jag ska göra med lägenhet och det, jag kommer inte klara av att bo här länge till, jag VANTRIVS! Mamma och Stein var här idag, dom frågade mig hur jag egentligen mådde, Tårarna brände bakom ögonlocken kan jag säga. Jag sa nästa precis som det var. Stein sa att jag kan höra med Mora Strand om jag kan få göra ett lägenhetsbyte. Jag tvivlar STARKT på det, but it's worth a try, right? Inga lampor har jag fått heller än, jag har inte varit hemma när pappa har ringt och han har inte haft tid när jag har haft det. Jag vill inte släppa in honom i min lägenhet så länge det ser ut som jag mår. Med andra ord ett RENT HELVETE! Och pappa om du läser det här, så döm mig inte för det. Min blogg är ett get away för mig, jag får ut alla känslor i den, det behövs.

Jag känner mig kluven, ena personen säger, "flytta hit, gumman, vi fixar en lägenhet här!" Andra säger : "Men Rosie, du kan inte bara flytta härifrån, du kan inte fly från dina problem." Det är helt sant, det dom säger, men jag vet själv inte vad jag vill eller inte vill. Vill någon hjälpa mig att analysera mig själv?