Betrayed by your best friends.
Dagens känslor
Jag känner mig besviken och skyldig på samma gång. På något sätt så känns det som att allting som händer just nu är mitt fel, jag tar på mig allt iallafall. Jag vet inte hur mycket jag orkar med egentligen. Jag klistrar på leendet igen och låtsas som att allting är hur bra som helst. En annan grej som sårar mig är att vissa av mina bästa vänner tror så mycket om mig som bara är bullshit rent ut sagt! Jag förstår inte varför det alltid ska vara jag som är boven i dramat i allting som händer. Samma sak var det när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Så fort det hände någonting så var det mitt fel. Så fort någonting gick fel gick det alltid ut över mig. Det slutade med att jag blev en kaxig och elak liten snorunge. Jag växte ifrån det (thank god!). Men jag har fortfarande ibland den kaxiga sidan framme för att skydda mig själv mot all skit som tydligen alltid är mitt fel. Men sure, Blame it all on me! I'm starting to get used to it!
Nu vart det här fruktansvärt personligt, men jag orkar inte bry mig. Jag raggar inte fler läsare heller, men någonstans måste jag la få ur mig det jag känner?
Alla säger att dom tycker om min personlighet så mycket. Jag kan vara världens jävla bitch ska ni veta och jag kan vara fruktansvärt känslig. Jag är inte blyg att prata med främmande människor för fem öre. Är väldigt spontan och ivrig. Skrattar mycket och åt i stort sett ingenting. Ja, jag kommer inte på så mycket mer. Ville bara skriva av mig.
Vad är det som händer i Mora egentligen? Och du, jag tycker att du ska göra bloggen mer personlig, för det gör att man vet mera vad som händer i ditt liv. Och det vill jag veta. Hur ska jag annars kunna hålla koll och veta allt? O.o Sen om du får mer läsare eller tappar, det är skitsamma.. Vi utomstående (jag typ) hänger med bättre.. Så DO IT!!!! Älskar dig gumman!
Det var inte så vi/jag menade. Jag var inte arg eller någonting, om man tänker efter på hur situationen med allt detta har varit så tycker inte jag att det var så konstigt att vi/jag trodde det när ingen svarade i telefon. Det tog flera timmar innan jag fick svar överhuvudtaget.
Men jag bryr mej inte om det där nu, och jag vet att det inte var som vi/jag trodde eller började tro rättare sagt. Förlåt. & jag älskar dej gumman . <3
Det är bra att du skriver av dig, man måste få ur sig sina tankar & känslor någonstans och bloggen är skitbra. :)
Jag blir inte sur Rosie. Jag var inte sur förrns igår när han inte ens kunde svara i telefon på flera timmar när han lovat att ringa upp efter en liten stund.
Det är det som är så bra med en blogg -man kan skriva av sig, liksom lasta ur alla känslorna.
Och tyvärr är det så lätt att fastna i en roll, ett mönster när det kommer till det sociala... så säg ifrån. Visa att du inte alls är nöjd med situationen, för kanske är inte ens folk medvetna om att de anklagar dig eller ger dig skulden. Folk gör så mycket konstigt ibland.
