You can't run away from the past.
Det känns som att Fagersta-fasonerna börjar komma ikapp mig. Jag mår verkligen helvete. Och inte fysiskt utan psykiskt. På min stege för hur jag mår så har jag ramlat ner för längesen. Orkar inte med någonting. Allting känns värdelöst. Det enda som hjälper är sömn... Jag kan ju inte sova bort hela livet.. What to do?
Personer som hunnit kommentera före dig :)
Jag heter: Markus
Vi båda har det väldigt svårt just nu gumman, jag mår inte heller bra, men du är den enda som får mig att hålla igång.
Det finns en tid för oss också, och ska vi se allt från början så är vi påväg upp för den där stegen nu, då komer ordna sig för oss gumman <3 jag älskar dig <3
Trackback
