Inte visste jag att det fortfarande var några som läste mig blogg. :) Som jag skrev i inlägget före, det är motivationen jag saknar i min viktnedgång. Jag är snart påväg att gå till kylen och käka upp den sista pizzan från igår. Way to go liksom.. Har suttit och funderat över motivation och skjuta upp saker, är expert på uttrcket: "Jag gör det senare", med tanke på att jag ALLTID skjuter upp saker. Samma med vikten nu kommer det bli. Tänkte precis tanken: "Jag ska bara äta upp den sista pizzan, sen ska jag börja ta promenader" Jag kommer ju inte göra det, det vet jag mycket väl själv. Men att ljuga för sig själv lite är väl ingen ovanlighet? Det är inte bara motivationen som lyser med sin frånvaro. Sen är det att man ska ta första steget till ett bättre liv! Det där första steget, sägs vara så enkelt men ack så svårt. Jag personligen försöker alltid medvetet eller omedvetet hitta undanflykter, t.ex "Nej, jag har inte råd med sådan mat" "Fan vad uttjatat det kommer bli med bara ägg och bacon till frukost", etc etc.

Jag känner mig själv alldeles för väl för att det här ska lyckas! :( Några tips?

Känner att det verkligen är dags att gå ner i vikt nu! Vet inte om GI-metoden eller LCHF-metoden är det som är bäst för mig. Men vet iallafall att jag inte tänker bli fetare! Nu äre fanimig NOG! Är det någon som har tips på hur jag ska göra? Blir trött av att bara springa upp för trapporna till mig lägenhet! Orkar ingenting, nej fy fan dags att göra något åt detta daller! ;)



Det var väl ungefär det jag skulle säga denna natt. :)

Är så jävla trött på allt skitsnack i den här jävla byn! Vill flytta dit där det finns jobb, men då är det såklart boende som fattas! :( Vi får se hur detta slutar helt enkelt.  

and i guess this happened cause i'm so freaking awesome! ;)